1. |
Krapotkin i fickan
03:56
|
|||
|
fast det glittrade på havet
tog jag första bussen hem
när vi var tjugofem
jag kan nog förklara
vid chapmanstorg, om du undrar
har vi tid med allt vi sa
vi hade tid och det var bra
vår himmel var ljusröd
Marx och Engels hand i hand
behöver inte förklara
vårsolen värmde mig ibland
jag blev nog kvar
med Krapotkin i fickan
och en blick som kostar på
när jag var tjugotvå
tänk att du såg mig
om man dör på nån kulle
när man spränger någons räls
tar ställning där man ställs
om det vore så enkelt
rosdoft och krisår hand i hand
behöver inte förklara
vårsolen blekte bort mitt namn
men jag blev nog kvar
när du pratar med dig själv ibland
försöker lyssna för jag undrar så om du
ska följa med mig
när du hoppar över bord igen
när du simmar ut ur bild ibland
då vill jag vara med dig
ingen dansar på taket
ingen känner mig ikväll
vi tar tillbaks nån slags rondell
från hjärtlösa änglar
i valet
i kvalet
för att komma över bron
en tröstlös bataljon
runt där i rondellen
folkhat och folkmakt hand i hand
går inte att förklara
halvhjärtat tvekade ibland
jag blev nog kvar
när jag tar mig över bron ibland
går i sömnen och eller tappar takt
då är du alltid med mig
när du vaktar dina ord ibland
tand för tunga jag får inget sagt
hur ska jag hinna med dig
när man dör på nån kulle
nån kulle var som helst
tar ställning där man ställs
ibland är det enkelt
|
||||
2. |
Spökskepp
05:00
|
|||
|
ditt tvivel är kornblått
vi lägger oss tidigt
massa korn av sanning
vaknar med radion innan fem
springer längs åkern
kornet är vackert
gulbrunt och grönt
jag jobbar i skuggan till halv fem
natten kommer plötsligt
känslan är bisarr
men inget alls kommer över mina läppar
hösten kommer långsamt
tanken är bisarr
inte ens det kommer över över mina läppar
jag vill pumpa upp olja
ur bäcksvarta sjöar
en hälsning helt iskall
från nåt folk runt karelen
utan chans
utdöda tankar
ögon som blåklint
svårtydda gravskick
dom slog nog inte ihjäl oss
inte då
nu: ditt luftrum är lättkränkt
känslan är bisarr
en ton av av tång rinner över dina läppar
din bröstkorg är ett spökskepp
tanken helt bisarr
nåt gick snett när ni öppnade era hjärtan
kalla nätter på lovet
fast dom lovade värme
inte mänsklig värme
den sämsta värmen
du vill hem
det såg fint ut på bilden
ett hus vid stranden
vinden bullrar och river
blomman är häxört
där vid sjön
natten kommer plötsligt
känslan är bisarr
inte ens det kommer över mina läppar
din bröstkorg är ett spökskepp
tanken helt bisarr
vad kom ut när ni öppna era hjärtan
ditt tvivel är kornblått
vattnet är gulbrunt
doftar som sländor
blomman är blåklint
vi går hem
|
||||
Erik de Vahl Malmö, Sweden
If you like Erik de Vahl, you may also like:
New on the always-great label Velvet Blue Music is “Slow Parade” from Gileah Taylor, boasting warm songs built on piano and guitar.
go to album
Orchid Underneath
by Jane Paknia
Delightfully unpredictable debut from a New York electronic producer and composer with backgrounds in psychedelic rock, jazz, and indie pop.
go to album
An imaginative and experimentalist yet accessible record of acoustic prog from London-based artist Kiran Leonard.
go to album
Touched by the Stuff
by Motorists
Toronto rivals San Francisco as the North American capital of jangle pop as evidenced by this new record of sunny jams from the Motorists.
go to album
Blissfully narcotic dream-pop inspired by real dreams.
go to album
Brijean are back! Uptempo space disco grooves dusted with soul and R&B on the duo’s latest masterpiece.
go to album
Guitars sparkle like distant constellations on the latest from Scythe, who delivers dazzling space rock on their latest LP.
go to album
